Jag företräder en barnfamilj från Afghanistan. Av Migrationsverkets beslutsmotivering kan explicit utläsas angående regionen de härstammar från att säkerhetssituationen är sådan att det råder väpnad konflikt. Det finns dock inget som tyder på att [familjen] löper risk att skadas med anledning av denna.
Redan detta uttalande i sig kan kritiseras. Men det blir värre. Senare i beslutet uttalar Migrationsverket att familjen inte har ”gjort sannolikt att barnens framtida utveckling och livskvalitet på ett avgörande sätt äventyras om de återvänder dit”.
Migrationsverket menar således på fullaste allvar att barnens livskvalitet inte äventyras på av att växa upp i ett område med inre väpnad konflikt. I vart fall inte på ”ett avgörande sätt”. Inte heller kommer barnens framtida utveckling att äventyras av att tvingas växa upp i ett område med inre väpnad konflikt.
Låt oss klargöra begreppen något. En inre väpnad konflikt föreligger när en stats armé står mot en eller flera väpnade grupper, och en eller flera sådana väpnade grupper står mot varandra. Av ordalydelsen konflikt följer att det finns slitningar, spänningar, motstridiga intressen mellan parterna. Av ordalydelsen väpnad följer att de olika grupperna hävdar sin rätt medels vapen. Det är således tydligt att en inre väpnad konflikt innefattar våld av olika slag.
Den väpnade konflikten i aktuellt ärende äger enligt Migrationsverket rum i den by, och hela regionen för den delen, som mina huvudmän härstammar från. Kriget rasar utanför huset. Men barnens framtida utveckling är inte i fara. Inte heller deras livskvalitet. Enligt Migrationsverket alltså.
Vad hände med barnets bästa?