I mars 2017 kom ett nytt avgörande från Högsta Domstolen. Det handlade om brott mot strålskyddslagen. HD uttalar att en stark laserpekare inte får innehas utan tillstånd. Vad som utgör en stark laserpekare är emellertid en definitionsfråga. Laserpekaren ska ha vissa egenskaper och dessutom ha de strålningsegenskaper som anges i en s.k. svensk standard. Denna standard återfinns i ett dokument som kan erhållas mot betalning.
En förutsättning för att en laserpekare ska anses som stark – och därmed för att det ska föreligga straffansvar för otillåtet innehav – är enligt strålskyddsförordningen att laserpekarens strålningsegenskaper uppfyller vissa kriterier som anges i den aktuella standarden. Eftersom denna finns tillgänglig i läsbar form endast mot betalning skulle det strida mot legalitetsprincipen att döma någon till ansvar för innehavet av laserpekaren.
Det aktuella kan ju tyckas mycket byråkratiskt och föga intressant. För min klient som nyligen frikändes i tingsrätten med hänsyn till aktuellt avgörande är det emellertid högst relevant. Synd bara att inte åklagaren som upprättade stämningsansökan var lika påläst.