Regeringen har nyligen kommit med ett nytt förslag om ändringar och tydligare regler i rättegångsbalken för att möjliggöra åldersbedömningar i brottmålsprocessen. Regeringen är mån om att snabbt få till stånd en ändring och har en förhoppning om att ändringarna ska kunna träda i kraft redan i juli. Förslaget är en följd av att Högsta domstolen så sent som i slutet av förra året uttalade att svensk lag inte tillåter kroppsbesiktning (ålderbedömning) av brottsmisstänkta.
Det är undertecknads uppfattning att det naturligtvis är väldigt viktigt att särskilja barn från övriga brottsmisstänkta. Det är exempelvis viktigt att inte lagföra barn som inte är straffmyndiga. Det är även viktigt att inte välja felaktig påföljd, eller tillämpa en felaktig straffmätning, i det fall barnet döms för brott. För en prövning av dessa frågor är åldersfrågan många gånger avgörande.
Det är dock viktigt att inte negligera det faktum att de lagändringar som föreslås innebär ytterligare en inskränkning i, och en kränkning av, den personliga integriteten. Att genomföra lagändringar med sådana långtgående konsekvenser i en hast är alltid riskfyllt. Dessutom tillkommer den tidigare uppmärksammade problematiken med själva metoden för åldersutredningarna. Därtill kan åldersutredningarna aldrig fastställa hur gammal någon är, utan bara ge en fingervisning av sannolikheten för att någon exempelvis är yngre än 18 år. Hela denna problematik tycks har förbisetts av regeringen.
Det framstår inte som bättre än att den personliga integriteten och rättssäkerheten ännu en gång får ge vika för myndigheternas önskan om att snabbt komma till bukt med ett problem. Det är som om en läkare skulle använda en obeprövad medicin mot magknip för att bota öroninflammation. Lika lite som patienten skulle bli frisk kommer åldersbedömningen av barn i brottmål hanteras på ett rättssäkert sätt.