Den 17 mars 2017 meddelade Migrationsöverdomstolen en dom i ett ärende avseende en pojke från Afghanistan. Enligt domstolen är han alternativt skyddsbehövande.
I domen uttalar Migrationsöverdomstolen att när det gäller barns situation i Afghanistan framgår det av utredningen att de är särskilt utsatta för våld och kan utsättas för barnarbete, tvångsäktenskap, prostitution eller sexuellt utnyttjande. Barn utgör en tredjedel av alla civila offer för det våld som råder. De rekryteras till rådande konflikter och utnyttjas av konfliktens parter på annat sätt. De rekryteras för att genomföra självmordsattentat. Det finns ett stort mörkertal av incidenter med sexuellt våld mot barn, som inte rapporteras.
Enligt Migrationsöverdomstolen måste dessa handlingar anses utgöra sådan omänsklig eller förnedrande behandling som avses i 4 kap 2 § första stycket punkten ett i Utlänningslagen. Detta oavsett vem som utför handlingarna.
Vidare uttalar domstolen att det inte finns någon aktör som har förmåga att skydda barn mot att utsättas för dessa övergrepp och det framgår också att på grund av den försämrade situationen är internflykt inte relevant för barn utan nätverk eller annat stöd.
Det finns därför grundad anledning att anta att ett barn som inte har föräldrar eller annan släkt eller något nätverk i landet vid en framåtsyftande bedömning vid ett återvändande löper en individuell och specificerad risk att utsättas för våld och andra övergrepp som utgör sådan omänsklig eller förnedrande behandling som avses i Utlänningslagen. Barnet är därför att anses som alternativt skyddsbehövande.