Reglerna för att häkta barn är mycket tydliga. Utöver de sedvanliga rekvisiten krävs det synnerliga skäl. Det krävs därtill att det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ske på annat sätt. Med det menas exempelvis omhändertagande inom sluten vård, såsom ungdomshem. Med andra ord; i allra möjligaste mån ska man försöka undgå att barn häktas. Anledningen är naturligtvis att barn kan antas ta skada av att vara häktade.
Trots det ökar antalet barn som häktas. Enligt Åklagarmyndighetens årsredovisning häktades fler barn under 2016 än föregående år. Det rör sig om en ökning med ungefär 20 procent. Därtill ålades ett högt antal procent av barnen restriktioner under i vart fall någon del av häktningstiden.
Enligt Häktesutredningen som kom i början av hösten 2016 föreslås en rad åtgärder i syfte att åstadkomma en genomgripande förändring i synen på häktning och den kultur som omgärdar och har omgärdat denna fråga. Utredningen uttalar explicit att det är angeläget att antalet barn som är intagna på häkten minskar väsentligt. För detta behövs ny lagstiftning. Utredningen vill ha särskilda regler för frihetsberövade barn. Ett av förslagen är att ungdomar ska placeras på särskilda ungdomshem istället för i häkte. Samtidigt pågår ett arbete på åklagarmyndigheten med att ta fram nya riktlinjer avseende anhållande av barn.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att samtidigt som kritiken mot häktningen av barn ökar, så ökar antalet häktade barn. Det rimmar illa. Som försvarsadvokat för många unga lagöverträdare, däribland en stor del barn, välkomnar undertecknad naturligtvis Häktningsutredningens åtgärdsförslag. Vi kan dock inte avvakta med förändring till dess att åtgärderna förverkligas. Många av de barn som nu sitter häktade kommer att ha hunnit bli vuxna före dess. Skadan kommer således redan vara skedd.
Utredningen i sin helhet kan läsas här
http://www.regeringen.se/4a4461/contentassets/17535107f07745839499d8de4e84eefa/farre-i-hakte-och-minskad-isolering-sou-201652