Allt fler mål återförvisas – ett tydligt bevis på Migrationsverkets brister

De senaste veckorna har undertecknad fått fler och fler beslut från migrationsdomstolarna i vilka de upphäver Migrationsverkets beslut och återförvisar målen för erforderlig utredning. Det handlar om ärenden i vilka Migrationsverket har avslagit enskildas ansökan om uppehållstillstånd. Överklagande har ingivits till migrationsdomstolen som funnit att Migrationsverkets beslut ska upphävas och målet återförvisas för erforderlig utredning.

För de enskilda i dessa ärenden är domstolens beslut naturligtvis både en lättnad och en besvikelse. Besvikelse över att inte omedelbart beviljas uppehållstillstånd av domstolen. Lättnad över att ha beviljats en ny chans. Ett stort steg i rätt riktning.

För en jurist väcker besluten både ilska och glädje. Glädje över domstolens klokhet och att någon tar ansvar för det som sker. Ilska över att Migrationsverket återigen har misslyckats i utförandet av sitt uppdrag. Ilska över att Migrationsverket återigen hellre ville utvisa än utreda. Ilska över att Migrationsverket helt oberört vidhåller sitt beslut istället för att ta sitt ansvar. Och ilska över att det än en gång är de enskilda som hamnar i kläm när myndighetsutövningen brister.

Grunderna för migrationsdomstolens beslut har varierat. Nedan följer några exempel.

I ett ärende bedömde Migrationsverket att parterna inte hade styrkt att det förelåg ett civilrättsligt äktenskap varför ansökan avslogs. Migrationsdomstolen ansåg med hänsyn till all den åberopade skriftliga bevisningen att Migrationsverket hade gjort en felaktig bedömning, och att det var styrkt att det förelåg ett civilrättsligt äktenskap. Ärendet återförvisades därför för utredning avseende övriga rekvisit för uppehållstillstånd.

I ett annat ärende avslog Migrationsverket ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Grunden var att Migrationsverket påstod att det inte var ett seriöst förhållande. Migrationsdomstolen uttalar i beslutet explicit att Migrationsverket har brustit i sitt utredningsansvar, och att den utredning som företagits inte är tillräcklig för att ens kunna göra någon bedömning av seriositeten i förhållandet. Ärendet återförvisades därför för vidare utredning.

I ett tredje ärende avslogs barns ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en förälder. Under ärendets gång tillkom nya omständigheter. Migrationsverket ansåg trots det att överklagandet skulle avslås. Migrationsdomstolen gjorde bedömningen att de nya omständigheterna hade betydelse för prövningen av målet och att målet i ljuset av de nya omständigheterna skulle återförvisas för fortsatt utredning och förnyad prövning av frågan om det förelåg förutsättningar för att bevilja barnen uppehållstillstånd.

I ett fjärde avslog Migrationsverket personens ansökan. Eftersom personens behov av skydd inte hade utretts av Migrationsverket så upphävde migrationsdomstolen verkets beslut och återförvisade målet för erforderlig utredning.

Gemensamt för exemplen är att Migrationsverket har avslagit enskilda personers ansökningar om uppehållstillstånd. Gemensamt är att Migrationsverket har vidhållit sin bedömning i domstolen och bestridit bifall till överklagandena. Gemensamt är att domstolen har ansett att Migrationsverket inom ramen för sitt utredningsansvar måste vidtaga ytterligare åtgärder. Gemensamt är att Migrationsverkets beslut har upphävts, och målen återförvisats för erforderlig handläggning.

Det sistnämnda är ju iofs bra. Men vad är det egentligen som gör att Migrationsverket allt oftare brister i sitt utredningsansvar? Vad är det som gör att Migrationsverket inte vill, alternativt inte är förmögna, att utreda ett ärende korrekt? Och vad är det egentligen som gör att Migrationsverket med snarast en dåres envishet vidhåller sitt beslut istället för att ta sitt ansvar?