Migrationsdomstolen i Göteborg meddelade 2017-08-01 en dom i målet UM 10236-16. Domen rörde en afghansk pojke som inte lyckats styrka sin minderårighet. Pojken var hazar och hade vuxit upp i Iran. Det var ostridigt i målet att pojken aldrig hade bott i Afghanistan eller haft någon hemvist där. Han hade vidare inga släktingar i den del av landet som hans föräldrar kom från. Han saknade därför särskild anknytning till någon del av Afghanistan och hans åberopade skyddsskäl prövades därmed mot hela Afghanistan.

Migrationsdomstolen biföll överklagandet och beviljade pojken uppehållstillstånd i Sverige. Av domskälen kan följande utläsas.

Migrationsdomstolen hänvisade till Migrationsöverdomstolens dom i målet MIG 2017:6 i vilken överdomstolen uttalar att barn i Afghanistan är särskilt utsatta för våld och riskerar att utsättas för barnarbete, tvångsäktenskap, prostitution, sexuellt utnyttjande och tvångsrekrytering av konfliktens stridande parter samt att sådan behandling, oavsett vem som utför den, utgör omänsklig eller förnedrande behandling. I Migrationsöverdomstolens dom var det fråga om ett barn som saknade nätverk i landet och som varit utanför detta i princip i hela sitt liv. Han ansågs mot bakgrund av situationen för minderåriga i landet vara alternativt skyddsbehövande.

Migrationsdomstolen i Göteborg uttalar att pojken i målet inte har gjort sannolikt att han är minderårig men att han ostridigt är mycket ung. Han riskerar därför rimligtvis att hamna i en liknande situation som en minderårig som återvänder dit hamnar i. Även om hans etnicitet inte i sig gör att han har ett behov av skydd tillhör han också en minoritet som är utsatt i Afghanistan.

Domstolen uttalar att det inte har framkommit annat i målet än att han saknar familj, andra släktingar eller annat socialt nätverk på plats i hemlandet. Han har också tillbringat hela sitt liv utanför landet och saknar rimligtvis den lokalkunskap som behövs för att klara sig där. Han löper därför vid en framåtsyftande bedömning en konkret, individuell risk för att utsättas för våld och andra övergrepp som utgör sådan omänsklig eller förnedrande behandling som avses i Utlänningslagen om han återvänder dit. Han är därför att anse som alternativt skyddsbehövande. Hans överklagande bifölls och han beviljades uppehållstillstånd.

OBS: I skrivande stund har Migrationsverket överklagat domen till Migrationsöverdomstolen. Domen har således inte vunnit laga kraft.