Om Rättsmedicinalverkets nya metoder som tvärtemot vad som tidigare sagts inte innehåller någon sammantagen bedömning av två undersökningar, utan bara dubbla risker för uppskrivning i ålder.
Vid införandet av de nya metoderna för medicinsk åldersbedömning av ensamkommande flyktingbarn talades det vitt och brett från myndigheternas håll om hur säkra de var. En av motiveringarna var att de nya utredningarna skulle innefatta en sammantagen bedömning av både knäleden och visdomständerna.
Redan några månader efter att metoden har börjat tillämpas kan konstateras att så inte alls är fallet. Det är ren buffel och båg. I verkligheten räcker det med att en av de två undersökningarna visar på mognad för att barnet enligt RMVs bedömning ska anses vara 18 år eller äldre. Det är således inte alls fråga om någon sammantagen bedömning av två undersökningar. Den enda konsekvensen av att införa undersökningar av två separata delar av kroppen är att det öppnar upp för två möjligheter att skriva upp barnen i ålder. Införandet av två separata undersökningar är således bara till barnets nackdel. Det bidrar inte på något sätt till ett mer säkert beslut på bredare beslutsunderlag.
Det aktuella agerandet försvaras av Elias Palm, som är avdelningschef och rättsläkare på RMV. Han uttalar till DN att:
– Om bara en av de här undersökningsmetoderna visar ett moget stadium så är sannolikheten att den är rätt betydligt större, än om en metod säger att man är omogen, då är det inte alls lika säkert att man är barn.
Uttalandet av Rättsmedicinalverkets avdelningschef och rättsläkare är glasklart. Det räcker med att en av undersökningarna talar för mognad för att du ska bedömas vara 18. DNS granskning visar att cirka 170 fall, tillika en tredjedel av alla de som bedömts vara 18 år, har haft kroppsdel som visar det motsatta. Trots det bedöms de vara äldre. Praktiker vittnar om att barnet inte bara anses vara över 18 trots att en av kroppsdelarna styrker personens minderårighet, utan att RMV dessutom använder sig av den högre skalan av säkerhet, nämligen att undersökningarna ”talar för att” personen är över 18 år, istället för den lägre bedömningen ”talar möjligen för”. Således är det tydligt att undersökningen som styrker minderårighet helt lämnas därhän och inte tillmäts någon som helst betydelse.
Det är mot denna bakgrund uppenbart att det inte är fråga om någon sammantagen bedömning. Den enda konsekvensen av att införa undersökningar av två olika kroppsdelar är således att det öppnar upp för två olika möjligheter att bedöma barn som myndiga. Hur många barn ska tvingas utvisas på felaktiga grunder innan de svenska myndigheterna tar sitt sunda förnuft till fånga?
DNs artikel med Elias Palms uttalanden återfinns här:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/rontgen-visar-olika-alder-ensamkommande-anses-vara-vuxna/
Undertecknads debattartikel inför införandet av de nya metoderna för åldersutredning återfinns här:
https://www.svd.se/nya-kameror-racker-inte-for-att-avgora-alder