Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik gick i början av april ut i Dagens Nyheter och sade att tusentals människor riskerar att förlora sina uppehållstillstånd i coronapandemin. Han syftade på alla de som har uppehålls- och arbetstillstånd på grund av anställning och som förlorar jobbet i den arbetslöshet som följer i covid-19s fotspår.
Generaldirektören påstår att det inte finns någonting i lagstiftningen som tar hänsyn till den här situationen. Det är en sanning med modifikation. Lagstiftningen innehåller nämligen flera paragrafer som skulle kunna tillämpas. Exempelvis får ingen utvisning ske om det strider mot svenska konventionsåtaganden. Såväl rätten till privatliv och rätten till familjeliv skulle kunna skydda de enskilda mot utvisning i den uppkomna situationen. Därtill finns många andra öppningar och alternativa lösningar, till utvisning.
Även de hårt strävande ungdomarna som nu studerar på gymnasiet med uppehållstillstånd för det, riskerar att drabbas om de i coronakrisen inte lyckas hitta en anställning inom 6 månader från studenten. Då ska de utvisas.
Vad finns det för rim och reson i det? Vi lägger omfattande resurser på att utbilda och integrera uppenbarligen väl motiverade ungdomar. När de väl är färdigutbildade och en fantastisk tillgång för samhället ska de plötsligt utvisas, bara för att den största pandemin i modern tid råkar inträffa samtidigt som deras tidsfrist börjar löpa. Det är helt enkelt inte rimligt. Eftersom ingen förutsåg pandemin är det orimligt att utvisa gymnasieungdomarna till följd av den.
Men ingenting är svart eller vitt. Det finns alltid något att göra. Men det måste finnas en vilja. Migrationsverket verkar helt enkelt sakna den vilja som krävs för att bevilja dessa människor uppehållstillstånd. Istället ska de utvisas.
Coronaviruset har skapat förödande konsekvenser för hela samhället. Men Migrationsverkets agenda riskerar att bli spiken i kistan för de utvisningshotade. Det i sig skulle få förödande konsekvenser för inte bara de enskilda utan samhället i stort.