JO kritisk mot Migrationsverket för att ha dröjt med tillsättande av offentligt biträde för personer i förvar

I en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) framfördes klagomål mot Migrationsverket av en person som varit ombud för tre personer som suttit i förvar. Klagomålet bestod i att Migrationsverket inte respekterar rätten till offentligt biträde i ärenden om förvar. Ombudet anförde att personer hålls i förvar längre perioder utan tillgång till offentligt biträde med motiveringen att de gett in en asylansökan som är uppenbart ogrundad eller att de snart kommer att avlägsnas från Sverige.

I de tre ärenden som nämndes i klagomålet hade personerna suttit i förvar mellan 14 till 20 dagar utan att offentligt biträde förordnats. Detta trots att i mål om verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning ska offentligt biträde förordnas om personen hållits i förvar i mer än tre dagar, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. I två av ärendena förordnades offentligt biträde efter att Migrationsverkets beslut överklagats till migrationsdomstolen. I det tredje ärendet förordnades offentligt biträde av Polismyndigheten som tagit över ärendet.

Migrationsverket yttrade sig genom generaldirektören Mikael Ribbenvik. Migrationsverket anger att offentligt biträde borde ha förordnats tidigare, att det inträffade inte är förenligt med gällande regler och Migrationsverkets interna dokument, samt att Migrationsverket beklagar det inträffade. Migrationsverket uppger också i yttrandet att Migrationsverkets rättsavdelning fått i uppdrag att utreda frågor om förordnande av offentligt biträde för förvarstagna handläggs. Som resultat av utredningen föreslogs åtgärden att rättsenheten skulle ha ett möte med förvarsenheternas beslutsfattare för att betona vikten av att alltid göra en bedömning av behovet av offentligt biträde när det gäller utlänningar som omfattas av bestämmelsen i 18 kap. 1 § stycke fyra Utlänningslagen, endast använda sig av praxis och redan befintligt stödmaterial som är relevant, fatta formella och överklagbara beslut i frågor om offentligt biträde samt förmedla detta till övriga medarbetare vid förvarsenheterna.

I JO:s bedömning konstateras att bestämmelsen i 18 kap. 1 § första stycket Utlänningslagen innebär en presumtion för att offentligt biträde ska förordnas i de fall som anges i bestämmelsen. Vidare uttalar JO att när Migrationsverket i enskilda fall bedömer att det inte finns något behov av ett offentligt biträde måste det framgå vilka omständigheter bedömningen grundas på. När en person begär att få ett offentligt biträde men Migrationsverket anser att ett sådant inte ska förordnas ska Migrationsverket fatta ett formellt beslut om detta. Då kan personen överklaga till domstol.

Därefter gör JO en bedömning av de tre fallen var för sig. Beträffande det första fallet anger JO att när Migrationsverket tog ett av sina beslut om att inte förordna offentligt biträde för den förvarstagna personen hänvisade Migrationsverket till tidigare beslut och tjänsteanteckningar istället för att tydligt ange grunden för bedömningen. Det ger enligt JO intryck av att Migrationsverket inte har gjort bedömningen på korrekt grund.

Migrationsverket kritiseras av JO för att verket inte snarast tog ställning till personens behov av offentligt biträde efter att ombudet begärt det. Migrationsverket kritiseras också för att verket inte tog förnyad ställning till behovet av offentligt biträde efter besluten att avslå personens asylansökan och ta honom i verkställighetsförvar.

I det andra ärendet kritiseras Migrationsverket för att inte ha tagit ställning till den förvarstagna personens rätt till offentligt biträde tidigare än när han hade hållits i förvar i sju eller möjligen åtta dagar. I det tredje ärendet kritiseras Migrationsverket för att inte på nytt ha tagit ställning till den förvarstagna personens behov av offentligt biträde trots att han hållits i förvar i mer än tre dagar.

JO anger i sina avslutande synpunkter att det är en central rättssäkerhetsfråga att offentligt biträde förordnas för den som har rätt till det. Vidare anger JO att bristerna i handläggningen i de tre ärendena ger intryck av att kunskapen hos Migrationsverkets personal inte är tillfredsställande och att bedömningarna av rätten till offentligt biträde inte alltid görs utifrån relevanta bestämmelser och omständigheter.

Beträffande Migrationsverkets utredning med anledning av denna JO-anmälan anser JO att förslagen som lämnas om vikten av att alltid göra en bedömning av behovet av offentligt biträde och endast använda sig av relevant praxis och befintligt stödmaterial är mycket allmänt hållna. Enligt JO:s mening bör Migrationsverket vidta ytterligare åtgärder, bland annat i form av utbildningsinsatser och ytterligare rutindokument.

Det är anmärkningsvärt att Migrationsverkets personal verkar ha sådan bristande kunskap om reglerna kring att förordna offentligt biträde för förvarstagna. Såsom JO anger är det en central rättssäkerhetsfråga att frihetsberövade får tillgång till det de har rätt till.

Dessa tre ärenden samt att Migrationsverkets plan på åtgärder är att förtydliga vikten av att följa tillämplig lag och praxis, visar på att tjänstemännen på Migrationsverket inte följer lag och praxis i dagsläget. Detta är ett undermåligt agerande av en svensk myndighet. Att tjänstemännen inte erhållit tillräcklig kunskap eller inte följer lagar och regler är inte acceptabelt.

En jämförelse kan göras med personer som sitter i häkte vilket är en annan form av frihetsberövande; Det är otänkbart att en person som är häktad inte får en offentlig försvarare på 20 dagar. Reglerna är förvisso inte desamma, men presumtionen för förvarstagna är att offentligt biträde ska förordnas. Ändå behandlas personer som är frihetsberövade på dessa två olika sätt väldigt olika, vilket är stötande för den allmänna rättskänslan. Särskilt då Migrationsverkets myndighetsutövning strider mot gällande rätt.

JO:s beslut är daterat 2019-06-27 och har Dnr 7016-2017.

By |2019-09-18T14:55:06+02:00september 18th, 2019|