Målet handlar om en kvinna som vid en förundersökning avseende våldtäkt hade blivit förordnad ett målsägandebiträde. Åklagaren väckte senare åtal mot en person för våldtäkt. Målsäganden biträdde åtalet och yrkade skadestånd.

Åtalet ogillades av tingsrätten och yrkandet om skadestånd lämnades således utan bifall. Tingsrättens dom överklagades till hovrätten och målsäganden yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle förpliktas betala i tingsrätten yrkat skadestånd. I samband med detta uppkom, enligt de nya reglerna, frågan huruvida målsäganden var berättigad till biträde även i hovrätten.

Hovrätten avslog målsägandes begäran om att målsägandebiträdet skulle förordnas för henne även i hovrätten. Det beslutet överklagades till Högsta domstolen som beslutade att meddela prövningstillstånd. Frågan i målet är således när ett målsägandebiträde ska förordnas för en målsägande i hovrätten.

Enligt lagen om målsägandebiträde ska ett målsägandebiträde, under vissa förutsättningar, förordnas när en förundersökning inleds. Det ska således ske en prövning från fall till fall beroende på vilka omständigheter som föreligger och vilken typ av brott det är fråga om. Målsägandebiträdets förordnande gäller fram till dess att tiden för att överklaga tingsrättens dom har löpt ut. Överklagas domen ska hovrätten pröva om målsägandebiträdet ska förordnas även där.

Målsägandebiträdets roll är att ta tillvara målsägandes intresse i målet samt lämna stöd och hjälp. Det innebär även att bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk, om detta inte görs av åklagaren.

Vid sexualbrott föreligger en presumtion för förordnande när en förundersökning inleds vilket innebär att ett målsägandebiträde ska förordnas om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av ett sådant biträde. Presumtionen i sexualbrott är väldigt stark och det ska i allmänhet inte ske någon prövning av målsägandets behov av biträde. Vid andra typer av brott ska dock en riktig prövning göras.

I aktuellt mål konstaterar Högsta domstolen först och främst att hovrätten i målet ska pröva ett i tingsrätten ogillat åtal. Både åklagaren och målsäganden har överklagat domen. Av vad som framkommit ska målsäganden inte närvara i hovrätten vid huvudförhandlingen och det ska inte hållas några nya förhör. Det har inte heller åberopats någon ny bevisning av åklagare och målsäganden och de förhör som hölls i tingsrätten ska redovisas genom uppspelning av tingsrättens ljud- och bildupptagningar. Enligt Högsta domstolen är det därför uppenbart att det inte föreligger något behov av målsägandebiträde i hovrätten avseende prövningen av ansvarsfrågan.

Målsäganden har dock yrkat skadestånd. Till följd av att tingsrätten ogillade åtalet i ansvarsdelen prövades inte skadeståndsyrkandet i sak av tingsrätten. Skadeståndet kan således komma att prövas i sak av hovrätten som första instans, beroende på hovrättens bedömning i ansvarsfrågan.

Högsta domstolen anser inte att det är självklart att målsägandens talan om skadestånd lika väl kan föras av åklagaren. Det kan därför inte anses vara uppenbart att målsäganden saknar behov av ett målsägandebiträde i hovrätten. Målsägandes begäran om att målsägandebiträdet ska förordnas för henne i hovrätten ska därför bifallas.

En välkommen vägledning från Högsta domstolen med anledning av den nya lagen om målsägandebiträden som trädde i kraft den 1 juli i år.

Domen meddelades av Högsta domstolen 2018-11-23, målnummer Ö 5233-18.