Migrationsöverdomstolen har nyligen meddelat dom i ett mål som handlar om en familj från Syrien. En av sönerna hade på grund av stridigheterna i Syrien skilts från sina föräldrar och flytt tillsammans med sina släktingar till Sverige. Pojken kom till Sverige i december 2015 och beviljades ett tillfälligt uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Detta blev sedan förlängt till april 2020.

Pojkens familj ansökte i sin tur om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av anknytning till sonen i juli 2017. Migrationsverket avslog ansökningarna i november 2017 med motiveringen att den tillfälliga lagen inte tillåter familjeåterförening om referenspersonen är alternativt skyddsbehövande och har ett tillfälligt uppehållstillstånd. Migrationsverket konstaterade vidare att det inte var möjligt för familjen att återförenas någon annanstans men att det inte stred mot ett svenskt konventionsåtagande då den tillfälliga lagen är tidsbegränsad.

Frågan Migrationsöverdomstolen hade att ta ställning till var huruvida ett beslut att neka familjeåterförening strider mot ett svenskt konventionsåtagande.

Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis i sin bedömning att det är Europakonventionen, EKMR, artikel 8 som aktualiseras. Det vill säga principen om att någons familjeliv inte får inskränkas.

Det är ostridigt att personerna utgör en familj och att beslutet att neka dem familjeåterförening är en inskränkning av deras rätt till familjeliv, trots att det finns stöd i lag. Det måste göras en proportionalitetsbedömning av å ena sidan familjens intresse av att återförenas och å andra sidan den svenska statens intresse av att minska antalet asylsökande. Även Barnkonventionen måste beaktas.

Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att enligt Europadomstolen måste barnets bästa vara tillräckligt reflekterat i skälen för beslutet och särskild vikt ska läggas vid barnets ålder, situationen i hemlandet samt graden av beroendeförhållande till föräldrarna.

Pojken i målet är idag 8 år gammal, vilket innebär att han var 5 år gammal när han kom till Sverige. Han har varit ofrivilligt separerad från sina föräldrar i tre år och skildes från dem på grund av stridigheter i Syrien. I Sverige bedömdes han vara i behov av internationellt skydd.

Migrationsöverdomstolen konstaterar mot bakgrund av detta att familjen inte valde att separeras från varandra och att en senare familjeåterförening måste antas ha varit avsedd.

Det är vidare ostridigt i målet att det inte kan krävas att familjen ska återförenas i Syrien. Således innebär beslutet att neka dem uppehållstillstånd att det för närvarande är princip omöjligt för dem att återupprätta ett familjeliv.

Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att barn inte har samma tidsuppfattning som vuxna och den tid ett barn tvingas vara separerat från sina föräldrar har en allvarligare effekt på barnet än på de vuxna. Pojkens låga ålder och psykiska hälsa innebär att han i möjligaste mån bör återförenas med sin familj och att det faktum att han bor med sina släktingar saknar betydelse.

Enligt Migrationsöverdomstolen innebär det faktum att pojken har beviljats alternativ skyddsstatus att han är särskilt sårbar vilket också måste beaktas i bedömningen. Trots att möjligheten för återförening är tillfälligt begränsad kan det inte anses vara förenligt med pojkens bästa att vara separerad från sin familj.

Migrationsöverdomstolen finner sammantaget att det inte är proportionerligt att neka familjen uppehållstillstånd i förhållande till regeringens angivna syfte. Inskränkningen av respekten för familjeliv väger tyngre än regeringens intresse av att begränsa antalet asylsökande trots att lagen om tillfälliga begränsningar att få uppehållstillstånd i Sverige är tidsbegränsad.

Migrationsöverdomstolen betonar även att särskild vikt vid principen om barnets bästa ska ges företräde vid prövningen av om en inskränkning av rätten till respekt för familjeliv enligt artikel 8 EKMR är proportionerlig. Det står således i strid mot svenska konventionsåtaganden att neka pojkens familj uppehållstillstånd i Sverige.

Domen från Migrationsöverdomstolen sprider en välkommen värme i ett kallt vintersverige då den ger ett visst hopp om att splittrade familjer kan få återförenas.

Migrationsöverdomstolen har även i oktober öppnat upp för familjeåterförening i en dom i oktober avseende en referensperson som hade tillfälligt uppehållstillstånd, för mer information se tidigare inlägg.

Dessa två domar visar att det, trots inskränkning i rätten för familjeåterföring i lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, finns hopp för familjer att återförenas och att Migrationsverket måste bedöma den möjligheten från fall till fall.

Migrationsverket kan inte neka en familj uppehållstillstånd på grund av anknytning genom att enkom strikt hänvisa till den tillfälliga lagen. Verket måste lägga en större vikt vid Sveriges konventionsåtaganden i bedömningen av det enskilda fallet.

Förhoppningsvis kommer de två domarna att leda till att fler barn får återförenas med sina föräldrar. Det är något som varmt välkomnas och som sprider värme i vintersverige.

Domen meddelades av Migrationsöverdomstolen 2018-11-13, målnummer UM 5407-18.