FN:s kommitté mot tortyr (nedan Kommittén) har den 27 juli 2023 meddelat ett avgörande i mål nr 1016/2020. Det gäller en medborgare i Afghanistan som sökte asyl i Sverige år 2015. Under tiden asylansökan handlades konverterade mannen till kristendomen. Han berättade dock inte det för Migrationsverket eller migrationsdomstolen under tiden hans asylärende pågick. Efter att hans asylärende var avslutat och hans utvisningsbeslut hade vunnit laga kraft (börjat gälla och kunde verkställas) gjorde mannen en ansökan om verkställighetshinder och framförde att han blivit döpt och konverterat till kristendomen. Han framförde alltså skäl om att det fanns grund för att stoppa beslutet om utvisning. Migrationsverket avslog ansökan och beviljade inte en ny prövning (öppnade inte ärendet på nytt).
Beslutet att inte bevilja ny prövning överklagades till migrationsdomstolen som avslog överklagandet på grund av att mannen inte bedömdes ha en giltig ursäkt för att inte ha framfört skyddsskäl på grund av sin konversion tidigare.
Migrationsdomstolens dom överklagades till Migrationsöverdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Därmed var ärendet om verkställighetshinder och ny prövning avslutat. Mannen fick alltså inte sina asylskäl hänförliga till att han konverterat till kristendomen prövade av svenska myndigheter. Med anledning av detta lämnade mannen in ett klagomål till Kommittén.
Kommittén meddelade senare beslut och fann att Sverige skulle bryta mot artikel 3 i Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Tortyrkonventionen) om mannens asylskäl inte prövades av myndigheterna i Sverige i sin helhet, inklusive omständigheten att han konverterat till kristendomen. Kommittén noterar bland annat att även om en konversion inte bedöms vara genuin måste det göras en bedömning av huruvida sökandens beteende och aktiviteter kopplat till konversionen kan ha allvarliga negativa konsekvenser i ursprungslandet så att det föreligger en verklig risk för behandling strid med artikel 3 i Tortyrkonventionen. Kommittén beaktar också att mannens namn är vida känt bland hans vänner, bekanta och allmänheten genom sociala media och att han mottagit dödshot på grund av hans konversion till kristendomen. Detta anser Kommittén medför att det föreligger en hög risk för att de afghanska myndigheterna kommer att uppmärksamma mannens identitet och konversion vid arrangerandet av hans utvisning.
I klagomålet till Kommittén och under den skriftliga handläggningen framförde mannen bland annat att sedan han fick avslag på sin ansökan om verkställighetshinder har Migrationsöverdomstolen i Sverige meddelat två avgöranden som har betydelse för huruvida det ska göras en bedömning av om sökanden har en giltig ursäkt. Avgörandena är MIG 2019:5 och MIG 2019:25. Avgörandena för mannen gällande hans ansökan om verkställighetshinder gjordes innan MIG 2019:5 och MIG 2019:25, varför avgörandet från Kommittén skulle kunna anses ha begränsad inverkan på nu pågående och kommande ärenden i Sverige. Jag tror dock att Kommitténs avgörande kan ha betydelse trots att MIG 2019:5 och MIG 2019:25 numera är prejudicerande avgöranden i Sverige. Detta eftersom Migrationsverket efter dessa avgöranden meddelades ibland påstår sig göra en bedömning av huruvida sökanden har gjort antagligt att de nya omständigheterna utgör bestående hinder mot verkställighet, men i den bedömningen egentligen gör en bedömning av huruvida det föreligger en giltig ursäkt, trots att orden ”giltig ursäkt” inte skrivs i motiveringen. Jag anser att Migrationsverket använder detta sätt för att frångå praxis, vilket är felaktigt. Förhoppningsvis kan detta avgörande från Kommittén få Migrationsverket att följa regelverket mer, eftersom Kommittén funnit att Sverige annars skulle bryta mot Tortyrkonventionen.
Avgörandet kan också vara relevant ur flera aspekter även när det gäller asylansökningar, inte bara när det gäller ärenden om verkställighetshinder. I avgörandet framgår det att mannen fick avslag på sin asylansökan i november 2017 och döptes i januari 2018. Den korta tiden däremellan brukar läggas sökanden till last och tillmätas stor betydelse i prövningar i Sverige, men det har inte påverkat Kommitténs bedömning. Förhoppningsvis får Kommitténs uttalande om riskerna, på grund av att många visste om mannens trosuppfattning bland annat genom sociala medier, också genomslag i svensk praxis.