Emilie Hillerts krönika publicerad på Magasinet Para§raf: Till alla er som tror att asylprocessen är rättssäker

Sommaren håller just på att övergå i höst när jag för första gången blir kontaktad. Han säger att migrationsdomstolen ska ge honom en ny advokat och undrar om jag kan åta mig hans asylärende. Det hela låter lite märkligt, men jag svarar att det går bra, och att jag kommer kontakta honom när det är klart.

Det går snabbare än förväntat för redan nästa dag ringer migrationsdomstolen och undrar om jag kan åta mig uppdraget. Informationen som lämnas är väldigt begränsad, som den oftast är innan domstolen formellt fattat beslut, men känslan som förmedlas är tydlig: Det här är ett ärende som har gått snett. Väldigt snett.

Senare beslutar migrationsdomstolen att entlediga det tidigare offentliga biträdet, undanröja Migrationsverkets beslut om utvisning, återförvisa målet till Migrationsverket, och förordna mig som offentligt biträde.

Det är först då jag får del av handlingarna i målet. Det är först då jag kan sätta mig in i ärendet. Det är först då jag kan förstå. Förstå precis hur illa det är ställt, och hur rejält fel precis allt har gått i det här ärendet.

Informationen som framgår av handlingarna är entydig: Alla inblandade professionella aktörer har brustit i utförandet av sina uppdrag. Alla som har agerat i sin yrkesroll har misskött den. Alla som har utbildning och erfarenhet och som får betalt för sin arbetsinsats, har åsidosatt sina åtaganden och förpliktelser.

Den enda som har skött sig exemplariskt är min klient. Och han ska utvisas. Till ett land i vilket han riskerar att förföljas och dödas.

Av migrationsdomstolens beslut framgår allt tydligt och klart:

• Migrationsverket har brustit i sitt utredningsansvar.
• Det offentliga biträdet har brustit i sin yrkesutövning och i tillvaratagandet av sin huvudmans rättigheter.
• De flertal tolkar som har använts vid olika tillfällen har brustit i sin yrkesutövning.

Alla professionella aktörer har misskött sig och konsekvensen blir att mannen, som nu ber om min hjälp, ska utvisas till det land i vilket han riskerar att förföljas och dödas. Han, som är den enda som inte har gjort något fel. Han, som bara nyttjat sin mänskliga rättighet att söka asyl, och gjort det i ett land vars medborgare lever i tron att asylsystemet är rättssäkert.

Migrationsdomstolen menar att det förekommit påtagliga brister såväl i Migrationsverkets utredningsskyldighet såväl som i det offentliga biträdets förmåga att tillvarata sin huvudmans rätt. Den kritik som riktas och konkretiseras i beslutet är inte nådig.

Migrationsdomstolen kritiserar Migrationsverket för en bristfällig asylutredning. Redan vid en genomläsning av protokollet från asylutredningen framgår, enligt domstolen, att den är behäftad med brister. Protokollet innehåller ett flertal stavfel, syftningsfel och ofullständiga meningar.

Frågor har inte ställts i kronologisk ordning och det är väldigt svårt att som läsare följa med i utredningen och få en förståelse för de skäl som åberopats. Det har inte ställts några klargörande följdfrågor när så har behövts. Protokollet innehåller dessutom direkta felaktigheter.

Tolkningen vid asylutredningen var bristfällig, framgår vidare av domstolens beslut. Trots att huvudmannen påtalade bristerna fortlöpte utredningen.

Flera av tolkarna som användes uppgav att de har svårt att förstå mannens dialekt. Trots det genomfördes samtalen. Ingen satte ner foten.

Migrationsdomstolen kritiserar även det offentliga biträdet för att inte vid asylutredningen ställa klargörande frågor när så har behövts. Hen kritiseras för att inte ha riktat någon kritik mot protokollet vilket, sett enbart till dess utformning och innehåll, framstår som anmärkningsvärt och som medför att det väcks frågetecken kring hur noggrann genomgången av protokollet med huvudmannen varit.

Det offentliga biträdets yttrande innehåller ingen egentlig argumentation om mannens individuella skyddsbehov, uppger domstolen. Bevisning som mannen givit in har biträdet inte förklarat innehållet i och betydelsen av.

Det finns sammantaget, menar migrationsdomstolen, skäl att ifrågasätta huruvida mannens rätt tillvaratagits på ett tillfredsställande sätt. Tveksamheterna växte sig starkare efter handläggningen i domstolen och särskilt vid den muntliga förhandlingen.

Migrationsdomstolen kritiserar det offentliga biträdet för att ställa anmärkningsvärt få frågor till mannen, för karaktären av frågorna, för att ha anfört felaktiga omständigheter, för att ha underlåtit att lyfta fram och förtydliga den skriftliga bevisningen, och för att inte ha övervägt att åberopa ytterligare muntlig bevisning.

Det offentliga biträdet har sammantaget inte förmått att ta tillvara mannens intressen i målet.

Resultatet av alla professionella aktörers uppenbara och allvarliga brister är att ärendet måste återförvisas till Migrationsverket och tas om på nytt. Det har kostat mannen flera år av hans liv. Det har orsakat honom mänskligt lidande som aldrig kan göras ogjort. Det har kostat staten resurser.

Mannen ifråga beviljas senare uppehållstillstånd och flyktingstatus. Efter en ny asylprocess, i vilken foten sätts ner när tolkningen inte fungerar och det vidtas åtgärder när andra brister uppstår, så står det äntligen klart: Det är ostridigt att mannen riskerar förföljelse i hemlandet. Migrationsverket anser att mannen är flykting och han får uppehållstillstånd.

Slutet gott, allting gott, eller?

Nej inte riktigt. Inte alls faktiskt. För det här ärendet är ett tydligt exempel på den rättsosäkerhet som präglar asylprocessen. Den rättsosäkerhet som drabbar många människor varje dag. Den rättsosäkerhet som resulterar i att människor utvisas till länder i vilka de riskerar förföljelse.

Vad hade hänt om min huvudman inte själv hade haft förmågan att stå upp mot systemet? Vad hade hänt om han inte på egen hand hade påtalat alla brister i handläggningen av ärendet?

Vad hade hänt om han inte hade förmågan att konkretisera felaktigheterna eller i ord beskriva allt som har gått fel? Vad hade hänt om han inte vågat stå upp mot sitt offentliga biträde och i hens närvaro avslöja hens bristfälliga agerande?

Varje enskild professionell aktör har brustit i sin yrkesutövning i detta ärende. Varenda en. Just det kanske inte hör till vanligheterna, men att det ofta finns brister hos i vart fall en av tre aktörer, det vet alla som arbetar med den här typer av frågor. Redan en enda aktörs brister riskerar att urholka rättssäkerheten. I det här ärendet fanns det brister hos alla tre.

Men domstolen ställde ju allt till rätta, kanske någon tänker. Domstolen är ju också en del av processen så då är ju asylsystemet säkert, eller? Nej, tyvärr var det inte riktigt så enkelt heller.

Faktum är att det här målet först handlades av en annan migrationsdomstol i Sverige. Den domstolen gjorde en motsatt bedömning, och beslutade att inte återförvisa ärendet. Hade den domstolen haft det slutliga ordet så hade mannen, som alla nu är överens om fruktar för sitt liv i hemlandet, utvisats.

Det var nämligen bara en ren tur att målet senare överlämnades från en domstol till en annan, varefter det gjordes en ny prövning i den nya domstolen. Det är inget den enskilde själv kan påverka.

Det krävdes därtill skicklighet av mannen att själv lyckas vinna gehör i den nya migrationsdomstolen. Det är långt ifrån alla asylsökande som på egen hand besitter det som krävs i den uppkomna situationen.

Mannen kan vara mycket stolt över sin insats! Vi andra kan det inte.

Migrationsverket brast i sin utredningsskyldighet. Det offentliga biträdet brast i tillvaratagandet av klientens rättigheter. Tolkningen brast.

Vi har en asylprocess som inte är rättssäker. Vi gör inte något åt det. Samtidigt utvisas människor till länder i vilka de riskerar sitt liv. Och allt detta tillåts fortgå. Varför? För så länge vi fortsätter blunda för de uppenbara bristerna i asylsystemet, kommer ingen att göra något åt dem.