En person ansökte om asyl i Sverige och fick avslag av Migrationsverket. Det fattades även ett beslut om utvisning av personen. Personen överklagade till migrationsdomstolen, men valde senare att lämna Sverige. Han åkte istället till Tyskland och sökte asyl.

Migrationsdomstolen avskrev målet. Domstolen var av uppfattningen att utvisningsbeslutet hade verkställts när personen lämnade Sverige. Domstolen ansåg att han därmed återkallat sin ansökan om asyl i Sverige, och sitt överklagande till domstolen.

Målet överklagades till Migrationsöverdomstolen som inte ansåg att detta var en korrekt handläggning. Migrationsöverdomstolen ansåg inte att målet skulle skrivas av.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att personen inte uttryckligen återkallat sitt överklagande. I Migrationsöverdomstolens tidigare avgörande MIG 2017:14 uppges i vilka situationer Migrationsverket kan skriva av ett asylärende. Av det framgår att ett avskrivningsbeslut inte kan grundas bara på den omständigheten att personen rest ut från Sverige, utan det krävs att beslutet grundas på ett tillräckligt underlag. Det får inte råda något tvivel om att personen inte längre vill få en prövning i sak.

Skillnaden i det nya målet och situationen i MIG 2017:14 är att personen i det nya målet har fått ett utvisningsbeslut. Migrationsöverdomstolen uppger att ett avskrivningsbeslut av en domstol, till skillnad från avskrivningsbeslut som fattas av Migrationsverket, får betydande rättsverkningar genom att Migrationsverkets beslut om utvisning då vinner laga kraft utan att personen fått sitt mål prövat i sak. Ett beslut om utvisning gäller i fyra år från det att beslutet vinner laga kraft. Det innebär att personen kan verkställas om personen återvänder till Sverige under dessa fyra år. Migrationsöverdomstolen anser därför att utrymmet för att skriva av ett mål bara på grund av personens agerande är mycket begränsat.

Migrationsöverdomstolen uppger att om en person som har fått ett utvisningsbeslut lämnar Sverige av egen vilja ska beslutet anses vara verkställt, vilket framgår av en lagbestämmelse. Det innebär dock inte att det ska anses innebära att personen inte längre vill få Migrationsverkets beslut överprövat av migrationsdomstolen i sak.

Inte heller den omständigheten att personen sökt asyl i ett annat land ska leda till den slutsatsen. Att personen har rest ut ur Sverige kan dock få betydelse när prövningen görs i sak avseende om personen ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Detta eftersom förutsättningen för att beviljas uppehållstillstånd på vissa grunder är att personen ska befinna sig i Sverige.

Migrationsöverdomstolen finner att migrationsdomstolen inte haft anledning att uppfatta att personen ville återkalla sitt överklagande, utan närmare utredning. Migrationsdomstolen borde inte ha skrivit av målet utan ha prövat överklagandet i sak. De uttalar även att EU-rätten ger personer rätt att få överprövning av Migrationsverkets beslut om utvisning.

Migrationsöverdomstolen gjorde därefter en bedömning i sak, dvs en bedömning av huruvida sökanden kunde beviljas uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen konstaterar att en grundläggande förutsättning att beviljas asyl är att man befinner sig i Sverige. Eftersom sökanden inte befann sig i Sverige kunde han inte beviljas asyl i Sverige.

Eftersom han inte kunde beviljas uppehållstillstånd kan hans överklagande i frågan om utvisning inte heller bifallas. Migrationsöverdomstolen anser därför att det inte fanns skäl att återförvisa målet till migrationsdomstolen.

Det viktiga att ha med sig från detta mål är att migrationsdomstolen inte får avskriva ett mål om asyl bara för att sökanden lämnar landet. Migrationsdomstolen ska alltså fortsätta handlägga målet och meddela en dom ändå. Det innebär att en sökande som lämnar landet ändå bör hålla kontakt med domstolen för att få reda på utgången i målet, och datum för dom. Det datumet kan komma att bli viktigt i framtiden, exempelvis i fråga om preskription och andra frågor.