Vilka överväganden som ska göras vid bestämmande av längden på ett återreseförbud

Migrationsverket har nyligen meddelat riktlinjer om vilka överväganden som ska göras inför att längden på ett återreseförbud ska bestämmas.

Ett återreseförbud utgör ett särskilt beslut som Migrationsverket bland annat kan meddela i samband med ett beslut om utvisning. Ett beslut om återreseförbud innebär att en person inte tillåts att återvända till Sverige och övriga Schengenområdet under den angivna tiden. Tidsfristen för återreseförbudet gäller antingen från tidpunkten då personen lämnat Schengen eller dagen då beslutet om återreseförbud blev definitivt (alltså inte längre går att överklaga).

I sitt rättsliga ställningstagande skriver Migrationsverket att längden av ett återreseförbud ska fastställas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Viktigt att ha i åtanke är att Migrationsverket, i de fall barn på något sätt är inblandade, måste ta särskild hänsyn. Enligt det rättsliga ställningstagandet kan det innebära att en kortare tidsperiod bestäms när ett barn berörs. Rimligen bör ett sådant barnperspektiv innebära att Migrationsverket ibland bör avstå från att överhuvudtaget meddela ett beslut om återreseförbud.

Sammanfattningsvis anser Migrationsverket att längden på ett återreseförbud i normalfallet bör bestämmas till två år. Som framgår ovan kan ett återreseförbud medföra långtgående konsekvenser för den enskilde. Liksom ett beslut om utvisning kan även ett beslut om återreseförbud överklagas. Avslutningsvis är det även viktigt att påpeka att en person, i vissa särskilda fall, kan beviljas visum eller uppehållstillstånd trots att det finns ett återreseförbud.