En utlänning som har fått avslag på sin asylansökan får normalt en så kallad tidsfrist för frivilligt återvändande på fyra veckor. Tiden börjar räknas när beslutet vinner laga kraft. Om utlänningen inte lämnar landet inom de fyra veckorna riskerar utlänningen att få ett återreseförbud på mellan 1-5 år. Då hamnar hen även på Schengens spärrlista.
Enligt lag har en utlänning som ansökt om asyl och fått ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut samtidigt två veckor på sig att lämna in en ansökan om arbets- och uppehållstillstånd på grund av anställning i egenskap av före detta asylsökande.
När en sådan ansökan lämnas in fattar Migrationsverket regelmässigt ett beslut om inhibition av verkställigheten av utvisningen under tiden som ärendet handläggs. Numera brukar Migrationsverket även meddela att den tidigare meddelade tidsfristen för frivillig avresa om fyra veckor från lagakraftvunnet beslut förlängs till och med fyra veckor från att det nya beslutet har fattats.
Såhär långt är allt som det ska. Dock finns det en lucka i lagstiftningen avseende det fortsatta förfarandet, vilken ställer till det för de enskilda.
För det fall utlänningens ansökan om arbets- och uppehållstillstånd på grund av anställning i egenskap av före detta asylsökande beviljas så är allt naturligtvis frid och fröjd.
För det fall utlänningens ansökan avslås hamnar den enskilde emellertid i en mycket svår situation. I och med Migrationsverkets beslut upphör nämligen beslutet om inhibition. Således är beslutet om utvisning återigen verkställbart och utlänningen måste lämna landet inom fyra veckor. Det förväntas således att den enskilde ska lämna landet.
Samtidigt har den enskilde en lagstadgad rätt att överklaga beslutet att inte beviljas arbets- och uppehållstillstånd på grund av anställning. Enligt treinstansordningen ska ett överklagande ges in till migrationsdomstolen. Därefter finns möjlighet till överklagande till Migrationsöverdomstolen. Detta kräver emellertid att utlänningen befinner sig i landet. Lämnar hen Sverige förfaller talan och målet avslutas.
Det finns i teorin en möjlighet för domstolarna att meddela inhibition av utvisningsbeslutet. I praktiken tillämpas det emellertid i princip aldrig. Det innebär att utlänningen hamnar i en mycket utsatt och svår situation. Å ena sidan har hen en rätt att få ärendet prövat i tre instanser. Å andra sidan riskerar hen att meddelas ett återreseförbud om hen stannar kvar i landet.
Utlänningen tvingas således i praktiken att välja mellan att avstå från sin rätt till prövning i tre instanser, eller att riskera att meddelas ett återreseförbud. Det är inte en acceptabel ordning.
Undertecknad kan inte tänka sig att detta var lagstiftarens intention. Men det är så reglerna har kommit att tillämpas i praktiken. Det är ett resultat av dåligt genomtänkt lagstiftning. När ska någon reparera skadan? Det vore önskvärt om det kunde ske innan ytterligare utlänningar tvingas avstå från sina rättigheter.