Fram till den 31 mars 2025 har preskriptionstiden för beslut om utvisning och avvisning som inte meddelats av allmän domstol som huvudregel varit fyra år från den dag då beslutet vann laga kraft. Sökande med ett lagakraftvunnet beslut om utvisning eller avvisning hade då möjlighet att ansöka om asyl på nytt efter fyra år – oavsett om sökanden lämnat Sverige eller inte. Detta enligt 12 kap 22 § utlänningslagen.

Den 1 april 2025 infördes dock ändringar i bestämmelsen samt nya regler på området. Bestämmelsens första stycke har ändrats på så sätt att ett beslut om utvisning eller avvisning som inte meddelats av allmän domstol upphör att gälla fem år från det att utlänningen lämnat landet i enlighet med beslutet. För att utlänningen ska anses ha lämnat landet är det inte heller tillräckligt att vederbörande endast har lämnat landet; det är krävs att utlänningen har rest till ett land som angetts i beslutet om utvisning eller avvisning.

Det är sökanden som har bevisbördan för att han eller hon har följt avlägsnandebeslutet och att preskriptionstiden därmed börjat löpa. Om sökanden lämnar Schengenområdet reguljärt kommer det framgå av en registrering i Schengens informationssystem (SIS), varvid denna uppgift även registreras i Migrationsverkets ärendehanteringssystem. I förarbetena till bestämmelsen framgår att en sådan registrering normalt bör vara tillräcklig för att utlänningen ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Om en sådan registrering saknas uppges att utlänningen kan visa att preskriptionstiden börjat löpa på andra sätt, exempelvis genom underlag som styrker att denne har vistats i mottagarlandet.

I förarbetena till bestämmelsen konstateras att lagstiftningen inte bör vara utformad på ett sätt som skapar falska förhoppningar om att uppehållstillstånd kan komma att beviljas om man bara stannar kvar i landet tillräckligt länge. Om ett avlägsnandebeslut inte kan eller får verkställas på grund av omständigheter som uppkommer efter beslutet menar utredningen att detta bör hanteras inom ramen för regelverket om verkställighetshinder. Det kommer alltså fortfarande vara möjligt att ansöka om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder.

Det har inte bedömts finnas något behov av övergångsbestämmelser. Detta innebär att dessa nya bestämmelser om preskription blir tillämpliga på samtliga avlägsnandebeslut från och med den dag då de nya reglerna träder i kraft. Detta innefattar även beslut som har meddelats innan ikraftträdandet, men som inte har preskriberats.

Exempel:

Person A:s beslut om utvisning preskriberades den 2 april 2025 –> beslutet omfattas av de nya reglerna om preskription.

Person B:s beslut om utvisning preskriberades den 31 mars 2025 –> beslutet omfattas inte av de nya reglerna om preskription.

I bestämmelsen har det också tillkommit ett andra stycke. Av detta framgår att om ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte meddelats av allmän domstol, skulle vara förenat med ett återreseförbud som fortfarande löper vid den tidpunkt då beslutet skulle ha upphört att gälla enligt första stycket; upphör beslutet att gälla först när tiden för återreseförbudet löper ut.

Sammanfattningsvis har reglerna för när ett beslut om att lämna Sverige blir preskriberat förändrats. De nya reglerna om preskription började gälla den 1 april 2025 och omfattar alla som har ett giltigt utvisningsbeslut, även om beslutet meddelades innan lagändringen trädde i kraft. Dessa ändrade regler påverkar därmed dig som har fått – eller kommer att få – avslag på din ansökan om asyl.