Migrationsöverdomstolen har den 23 januari 2025 meddelat ett avgörande som har betydelse för ansökningar om uppehållstillstånd på grund av arbete, MIG 2025:1. Efter att ett nytt, höjt försörjningskrav infördes den 1 november 2023 har det varit otydligt hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska göra bedömningar av om ersättning för obekväm arbetstid (ob-ersättning) ska räknas in vid bedömningen av om sökanden uppfyller försörjningskravet. Vidare har Migrationsverket i vissa fall avslagit ansökningar när sökandenas arbetsgivare har höjt sökandens lön eller ändrat schemat för att sökanden ska arbeta mer obekväm arbetstid och därmed få högre ob-ersättning, för att lönen ska vara i nivå med det nya försörjningskravet. Dessa frågeställningar har Migrationsöverdomstolen nu uttalat sig om i MIG 2025:1. I MIG 2025:1 var det fråga om det sistnämnda, alltså en sökande vars arbetsgivare ändrat hennes schema så att hon fick mer obekväm arbetstid och därmed mer ob-ersättning. Migrationsverket avslog ansökan på grund av att schemaändringarna bedömdes syfta till att kringgå gällande lagstiftning samt för att inkomsten vid en framåtsyftande bedömning inte bedömdes garantera att sökandens inkomst uppgår till försörjningskravet varje månad.

Frågorna för Migrationsöverdomstolen att ta ställning till var vilken ersättning som ska räknas med vid bedömningen av om kravet på god försörjning i 6 kap. 2 § utlänningslagen är uppfyllt och om detta krav vid en framåtsyftande bedömning måste vara uppfyllt varje enskild månad under tillståndsperioden.

Migrationsöverdomstolen reder först ut att begreppet lön innefattar sådana ersättningar som utgår från arbetsgivaren i kontanta medel, alltså även ob-ersättning och övertidsersättning. Migrationsöverdomstolen bedömer dock att förmåner i form av exempelvis fri kost och logi inte utgör lön. Migrationsöverdomstolen uttalar att ersättning som regelbundet utgår utöver grundlönen kan räknas med vid bedömningen av om kravet på god försörjning är uppfyllt. Dock måste förekomsten av arbete som medför rätt till sådan ersättning framgå av anställningsavtalet och att det typiskt sett förekommer enligt villkor i kollektivavtal eller praxis i den aktuella branschen.

Parterna i målet var överens om att sökandens lön inte når upp till försörjningskravet under alla månader i tillståndsperioden. Det framgick dock att hennes lön i genomsnitt över en tolvmånadersperiod kommer att vara högre än försörjningskravet. Migrationsöverdomstolen uttalade att det vid en framåtsyftande bedömning kan göras en helhetsbedömning och att kravet inte behöver vara uppfyllt månad för månad. Viss variation kan godtas uppger Migrationsöverdomstolen, men de månader som lönen är lägre än försörjningskravet ska kompenseras av att lönen under andra månader är högre än försörjningskravet i motsvarande mån. Det krävs också att formerna för schemaläggningen är vedertagen inom aktuell bransch och att det medför att variationen i lönen mellan månaderna är förutsägbar.

Vidare uttalar Migrationsöverdomstolen att enbart den omständigheten att sökandens schemaläggning har anpassats i syfte att hon ska uppfylla det nya försörjningskravet medför inte att det är fråga om ett kringgående av lagstiftningen eller att det i övrigt finns skäl att ifrågasätta arbetsgivarens seriositet.

Sammanfattningsvis har Migrationsöverdomstolen kommit fram till att ob-ersättning och övertidsersättning kan räknas med vid bedömningen av om lönen gör att sökanden uppnår god försörjning. För att det ska kunna räknas med ska förekomsten av arbete som ger rätt till ob-ersättning och övertidsersättning framgå av anställningsavtalet och schemaläggningen som föranleder sådant arbete ska vara vedertagen i branschen. Det är bra att Migrationsöverdomstolen meddelat detta vägledande avgörande för att tydliggöra vad som gäller för att Migrationsverket inte ska kunna bortse från ob-ersättning och övertidsersättning i ärenden med förutsättningarna som Migrationsöverdomstolen beskriver. Vidare är det mycket positivt att Migrationsöverdomstolen satt stopp för Migrationsverkets märkliga företeelse att avslå ansökningar för att arbetsgivare påstås vara oseriösa och påstås försöka kringgå lagstiftningen för att åtgärder vidtagits för att sökanden ska få högre lön. I aktuellt fall var det fråga om ändrad schemaläggning men Migrationsöverdomstolens uttalanden i MIG 2025:1 bör även kunna användas som argumentation i ärenden när Migrationsverket avslagit ansökningar för att arbetsgivaren har höjt lönen.