Den 17 februari 2026 avgjorde Migrationsöverdomstolen ett principiellt viktigt mål. Avgörandet – MIG 2026:2 – klargör den aktuella och uppmärksammade frågan om hur prövningen av en ansökan om förlängning ska ske när sökanden, som tidigare beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till en förälder, har hunnit fylla 18 år under tillståndstiden.

Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att prövningen ska ske i en bestämd ordning: först om det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan sökanden och anknytningspersonen, därefter om det finns synnerliga skäl på grund av särskild anknytning till Sverige, sedan om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter och slutligen om ett avslag skulle strida mot rätten till privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.

I det aktuella målet bedömde Migrationsöverdomstolen att det inte fanns ett sådant särskilt beroendeförhållande mellan sökanden och hennes förälder (sökandens mamma) som lagen kräver. Domstolen framhöll att det naturliga band som finns mellan nära anhöriga inte är tillräckligt; det krävs ytterligare faktorer som gör att de inte kan leva åtskilda. Dessutom ska beroendeförhållandet ha funnits redan i hemlandet. Att sökanden och hennes mamma hade levt tillsammans i Sverige i flera år, samt att sökanden tidigare varit beroende av sin mamma för sin egen försörjning, föranledde ingen annan bedömning.

Inte heller ansågs det finnas synnerliga skäl på grund av särskild anknytning till Sverige. Domstolen konstaterade att sökandens anknytning till Sverige var att anse som ”relativt svag”. Detta trots att sökanden i Sverige hade gått i skola, börjat arbeta, etablerat flera sociala relationer samt bott tillsammans med sin mamma och styvpappa.

Migrationsöverdomstolen fann vidare att de praktiska svårigheter som ett återvändande skulle innebära, tillsammans med sökandens anknytning till Sverige, inte nådde upp till kravet på synnerligen ömmande omständigheter.

Avslutningsvis bedömde Migrationsöverdomstolen, trots att sökanden gjorde gällande att det inte kan anses förenligt med rätten till respekt för privat- och familjeliv enligt Europakonventionen att en ungdom i hennes egen situation skulle utvisas bara för att hon fyllt 18 år, att statens intresse av en reglerad invandring vägde tyngre än sökandens intresse av att få stanna i Sverige. Sökanden beviljades därför inte uppehållstillstånd.

Migrationsöverdomstolens avgörande visar att ribban kan vara hög för unga vuxna som ansöker om förlängning efter att ha fyllt 18 år. Samtidigt är varje ärende individuellt. Det är därför viktigt att i kommunikationen med Migrationsverket tydligt visa hur den egna situationen skiljer sig från omständigheterna i MIG 2026:2. Detta kan exempelvis ske genom att visa på ett starkare och mer långvarigt beroendeförhållande, en mer omfattande etablering och anknytning till Sverige eller andra särskilda individuella omständigheter. Genom att lyfta fram dessa skillnader kan det skapas utrymme för en annan bedömning än den som gjordes i MIG 2026:2.