Migrationsverket uppfyllde inte sin bevisbörda – smäll på fingrarna av migrationsdomstolen

En kvinna sökte uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin make. Det var ostridigt att det förelåg ett civilrättsligt giltigt äktenskap. Därmed förelåg en presumtion för att hon skulle beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverket ansåg emellertid att det rörde sig om ett så kallat skenäktenskap och nekade henne uppehållstillstånd. Kvinnan anlitade undertecknad som ombud och överklagade till migrationsdomstolen.

Migrationsdomstolen uttalade i domskälen att när Migrationsverket misstänker att det kan vara fråga om ett skenäktenskap så bör en fördjupad utredning göras för att klargöra om det rör sig om ett sådant. Det är Migrationsverket som har bevisbördan och som måste peka på en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta syftet med äktenskapet för att bryta presumtionen.

Migrationsdomstolen ansåg att Migrationsverket brustit i sin utredning. Det tillgängliga underlaget var enligt domstolen inte tillräckligt för att ta ställning i frågan om rätten till uppehållstillstånd. Domstolen fann att målet måste utredas vidare, och att en sådan utredning var av sådan art och omfattning att den skulle genomföras i första instans. Domstolen beslutade därför att undanröja Migrationsverkets beslut och återförvisa målet till Migrationsverket för nödvändig handläggning. Ett steg i rätt riktning för kvinnan, men frågan är om det hjälper.

Det finns mycket att säga om det aktuella målet. För det första vittnar Migrationsverkets agerande i det aktuella målet om vad som inte kan förstås som annat än en vilja att neka uppehållstillstånd. Verket har redan på bristfälligt underlag dragit förhastade slutsatser. Domstolen uttalar att Migrationsverket måste peka på en eller flera konkreta omständigheter. Några sådana fanns inte. Istället för att genomföra erforderlig utredning har Migrationsverket fattat beslut på bristfälligt underlag. Det är mycket allvarligt.

Något annat som är värt att kommentera är domstolens beslut att upphäva Migrationsverkets beslut och återförvisa målet till verket för erforderlig utredning. Migrationsverket har bevisbördan för att det är fråga om ett så kallat skenäktenskap. Domstolen ansåg inte att verket uppfyllt sin bevisbörda. Med hänsyn till presumtionen för att bevilja uppehållstillstånd, samt då Migrationsverket inte uppfyllt sin bevisbörda, så borde kvinnan rätteligen ha beviljats uppehållstillstånd av domstolen.

Det bör noteras att hade det varit fråga om omvänt förhållande, dvs att den enskilde inte hade uppfyllt sin bevisbörda, så hade domstolen naturligtvis inte givit denne en andra chans att åberopa omständigheter mm genom att återförvisa målet. Så varför ska staten ges en andra chans att ordna nya grunder för att neka den enskilde rätten att få leva med sin make?

Det kan även ifrågasättas huruvida Migrationsverkets utredning efter återförvisningen kommer att bedrivas förutsättningslöst och med öppna ögon, då verket redan tidigare har bestämt sig. Det hela riskerar att snarast bli ett spel för galleriet, då verket ges tillfälle att finna nya grunder för att neka kvinnan uppehållstillstånd.

By | 2018-06-04T13:17:35+00:00 juni 4th, 2018|