Jag har i tidigare inlägg informerat om de rättigheter som tillkommer ett barn som blir utsatt för brott av en förälder. Istället för att, som normalt, företrädas av föräldern kan domstolen i då förordna en särskild företrädare för barnet. Den särskilda företrädaren är ett stöd för barnet och närvarar vid polisförhören, för barnets talan under rättegången och sköter frågorna om skadestånd mm.

Om en förälder blir misstänkt för brott mot sitt barn uppstår en del känsliga frågor när det gäller ansvar, lojalitet och rättigheter. Det är därför viktigt att barnet företräds av en särskild företrädare.

Brott mot barn som begås av förälder framkommer oftast genom att barnet berättar för en vän eller någon annan som hen känner förtroende för. Det kan vara dagis- eller skolpersonal, fritidsledare eller annan vuxen i närheten. Många gånger bekräftas uppgifterna senare vid samtal med Socialtjänsten.

Ett av syftena med att utse en särskild företrädare är att polisförhör kan genomföras utan att föräldern får information om detta i förhand. På så sätt minskas risken att föräldern påverkar barnet inför förhöret, genom exempelvis uppmaningar om tillrättalagd historia eller renodlade hotelser gentemot barnet. Barnet ska ges bästa möjliga förutsättningar att tala fritt, utan att påverkas, vara rädd eller känna lojalitet mot föräldern.

De senaste månaderna har det blivit allt mer tydligt att denna rättighet i nuläget förtas de allra flesta barn på grund av Polismyndighetens långa handläggningstider. På grund av dessa kommer polisen oftast in i bilden i ett alldeles för sent skede, efter att exempelvis Socialtjänsten vidtagit åtgärder och föräldern därigenom blivit informerad om polisanmälan långt innan förhöret väl genomförs. Många barn har när förhöret väl genomförs fått tydliga förmaningar från föräldrarna om vad som kommer hända om de talar med polisen. Andra har mottagit konkreta hotelser. Barnen är vid det laget fullt medvetna om konsekvenserna av att tala med polisen, och i de fall Socialtjänsten tidigare ingripit genom placering är de väl medvetna om risken för ytterligare separation från föräldern. Många barn säger uttryckligen att de inte vill prata eftersom då blir det Socialdags igen, eller eftersom de äntligen ska få komma hem om några dagar.

Polisens långa handläggningstider innebär således i praktiken att barnen inte får sina rättigheter tillvaratagna. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Det innebär även att gärningsmän går fria och aldrig lagförs. Ur ett barnrättsperspektiv är det rent förkastligt!